På Kristihimmelsfärd brukar många åka på Gökotta. Att tidigt på morognen bege sig ut i skogen och vid en speciell samlingsplats lyssna på Göken. När jag var liten åkte vi alltid till Tornberga, nån stans utanför Grytgöl i Östergötland. Vi startade tidigt på morognen, åkte bil och sedan vandrade vi tillsamman med många andra upp till Tornberga. Där åt vi matsäck och lyssnade till sång och musik. Och på Göken också kan jag tro. Göken har jag hört många gånger i vår och jag ramsar alltid: Östergök -Tröstegök, Västergök - Bästergök, Norregök -Sorgegök och försöker undvika att höra den i Söder, södergök -dödergök.



Men nån Gökotta på Kristi Himmelsfärdsdagen har det alltså inte blivit på över 25 år. Istället har vi en egen tradition sen kanske 20 år tillbaka. Vi cyklar upp till vårt sommarparadis, ca 2 mil. När barnen har blivit en 6-7 år börjar de cykla själva och efter nått år orkar de hela vägen (Ja sonen gjorde det till och med redan som 6 åring).
Hur många vi är har varierat och vissa år har det inte blivit av pg a mycket dåligt väder, barnafödande, bröllop mm. I år var vi ganska många från början och två nya barn skulle debutera. men pga av sjukdom mm blev vi tillslut bara tre -  jag, min svägerska och brorssonen som cyklade för första gången.

Med lite pauser på vägen kom han en bra bit av vägen, kanske en tredje del. sen fick han lifta med sin farmor och farfar. Så vi var två som i lite snabbare tempo cyklade resten av vägen och kom upp till förmiddagsfikat med god rabarberpaj. Flera i övriga släkten var där men bilburna.

Yngsta dottern med kusiner passade på att laga bron som går över diket. Högtidligt invigd för många år sedan.