Julgransprydnader som minnen
Vår julgran har sett likadan ut alltid. Iallafall har färgerna på kulor mm varit de samma: rött, silver och lite vitt och glas. Jag har aldrig känt längtan efter att följa trender och färgteman (rättelse:en gång när jag ville byta till blå kulor
och flytta granen till vårt allrum men blev tack och lov nedröstad) I granen har aldrig barnens gjorda julprydnader fått hängas upp, de har fått hänga på andra platser och ibland i egen gran. Däremot har prydnader tillkommit, oftast för att
de är ett minne av någon person, en händelse eller så.
I år finns bland annat dessa i granen:

Likadan julkula som vi hade från makens föräldrahem och som jag slog sönder för några år sedan men sedan lyckades köpa en kopia av på tradera.

Julkula i glas inköpt på "Jul på Liseberg" Minne av en fin dag med Syss

Kotte från makens hem och som liknar de vi hade i mitt barndomshem

Kula från Krakow, en fantastiskt resa.

Juletid i London, har haft förmånen att uppleva det flera gånger och hoppas att få göra det igen

Glasäpplet från vår roadtrip till Duvemåla
(Se inlägg från sommaren)


Snöflinga i glas och i silver, som symbol för honom som alltid finns i våra tankar ❤️


En kula för varje barnbarn, solstrålarna i mitt liv. Jag hoppas att få fylla på med många fler.

Har idag klätt granen, egenhändigt huggen på brors mark, lite spretig och sne men fin i mina ögon. Klädd redan idag vilket nog är det tidigaste jag någonsin klätt granen. Oftast har den klätts den 23:e, nån gång 21:a eller 22:a.
Jag tror alla är lite tidigare med allt detta annorlunda år. Kanske är det vad vi behöver i dessa pandemins tider.
Kommentarer
Trackback