Målgång Munkastigen!
Så var det dags för femte och sista etappen av Munkastigen. Väderprognosen hade gått från dagsregn till skurar på morgon och på eftermiddagen och mulet så vi bestämde oss för att gå.Efter bilrangering startade vi från Gråmon. Nästan direkt bröt solen
igenom och hela dagen gick vi sen i fint väder, inte en droppe regn på hela vandringen!
Vi gick i ca en timme innan första pausen, vatten, nötter och så ett salt och ett surt S-märke, har ju blivit tradition.
Vi gick på Getaryggen,
Tittade på Munkakällan som var i princip torrlagd vilket kanske är bra då vattnet inte bör drickas
Och stannade till vid Lilla Vargaklämman där vi tog en cash.
Lunchen intogs med vacker utsikt mot sydost vid Torremon. Vi vandrade vidare, passerade gamla torp och gårdar i bruk, gick på fall med lingon och genom svampskogar. Överlag kan man säga att denna vandring hade en mycket omväxlande natur,
så vackert skapat.
Mitt knä började kännas av allt mer och mot slutet även vänster knä och lår vilket gjorde nedförsdelarna jobbiga. Tråkigt, men nu har jag kontaktat Ortopeden igen, är sju år sen de kollade upp mitt knä.
Vi tog tidig fikapaus vid Södra Asplången, den vackraste fikaplatsen vi haft på våra etapper. Johans kakor smakade perfekt med en kopp kaffe i solskenet. Nu först tog vi av oss tröjorna trots att vi varit varma hela dagen i stort
sett, varför gör man så?
Vi vandrade vidare utmed sjön och så ytterligare runt några höjder innan vi nådde målet, Birgittakyrkan i Olshammar.
Kändes bra med målgång efter 5 etapper! Nästa steg är att ta oss till Vadstena för avslutning av vår pilgrimsvandring. Vi skulle helst vilja åka båt över, precis som munkarna gjorde, men det är svårt att få till. Det får nog bli en biltur
nån helg.
Vi åkte tillbaka för att hämta upp en bil vid Gråmon, på vägen passade vi på att titta på Johannes kammare och jättegrytan. Under vandringen hade ingen haft lust att göra nån avstickare.
Efter dusch och vätsketillförsel var det dags för trerättersmiddag för att fira.
Håkan bjöd på fantastisk tomatsoppa med mozzarella till förrätt, pasta med kantareller, bacon och parmesan till varmrätt. Till efterrrätt åt vi Mathildas otroligt goda salted kolasås med pecannötter och till det vaniljglass!(glömde ta bild).
Vi pratade om allt möjligt och om vad som varit höjdpunkterna på varje etapp, de hade varierat mycket vad gäller sevärt och natur. Det blev sen en tidig kväll. Tack mina vandringsvänner för ytterligare en fin dag!
Låt fjällvind blåsa hjärtat rent
Solig septemberhelg i fjällen. Som jag längtat!
Jag, Syss, och hennes man och bonusdotter åkte upp på fredageftermiddagen. Efter att ha installerat oss gick vi en kvällspromenad innan vi avslutade med en gammal film vi kom att prata om på vägen upp, Can’t buy me love.
Vaknar upp till en krispig septembermorgonen med frost och sol.
Efter frukost och förmiddagskaffe gav vi oss ut på en tur.
Denna gång blev det upp på Storfjället, en tur som i början är samma led som till Storfjällsgraven vilket innebar att vi inte var ensamma om att gå på den leden! Tursamt blev det färre personer när vi vek av upp mot Storfjället.
Backen upp, som jag bara åkt skoter upp och nedför, kändes inte så brant som jag befarat. Uppe på fjället var det en fantastisk utsikt och underbara färger.
Vi stannade och åt lunch, gulaschsoppa och tunnbröd. Jag använde min urberg mattermos för första gången och den var perfekt
Efter lunchpausen fortsatte vi på Storfjällets rygg, bort till Högfjällshotellets liftsystem där vi gick ned.
Vacker liten "sjö" vid fjällets fot. På led och spänger tog vi oss tillbaka till startplatsen.
Vi åkte och köpte några nya snökäppar på Sälen Bygg (en av mina favoritaffärer) och hann också stanna till på en liten loppis.
Åter i stugan invigde vi min nya grillplats genom att grädda våfflor över öppen eld
Det smakade mycket bra till eftermiddagskaffet! Sen blev det bokläsning, Håkan satte upp snökäpparna och så en god middag på kvällen.
Vi avslutade med filmen Sweet Home Alabama. Valet av film blev en naturlig fortsättning på kvällen innan, även i denna film spelat Patrick Dempsey och Cortney Gains. Det blev sen en tidig kväll med bokläsning för mig.
Söndag morgon utan sol och med dimma som klädde in topparna på fjällen. De andra gick en kort tur medan jag spacklade inre hallen och fixade med lite olika saker.
Efter en enkel lunch var det så dags att åka hem. Solen hade kommit åter och allt är så vackert att det gör ont. Hade önskat jag kunnat stanna några dagar till.
En vanlig vecka
En vanlig arbetsvecka, mörkare kvällar så där så det är mysigt att tända ljus i fönstret igen.
Fortsätter skörda tomater i mängd och tar vara på frön inför nästa säsong.
Delar med mig till andra som kanske vill ha nya sorter.
Mot slutet av veckan krispiga septemberdagar. Njöt av lunchpromenad nära min arbetsplats. Så vackert med vatten.
Måste också visa den härliga kakeldekoren på en toalett jag besökte. Charmig, eller hur?
Nu stundar helgen med vackert väder och resa till älskade fjällen.
Hösten kryper sig på
Sakta sakta kryper sig hösten på. Spjärnar emot lite men accepterar sedan. Och försöker istället njuta av fina septemberdagar, levande ljus, satsumas och innefix
Nu är poolen täckt och värmepumpen intagen. Sonen har varit här och fixat med en hylla till sin hall. Blev så bra i svart och betonglook.
Delar av helgen har jag tillbringat med mina sötisar. Leka, rita och så pärla på pärlplattor. Perfekt syssla regniga dagar
Nu pilgrimsvandrar vi igen
Efter ett långt uppehåll över sommaren, nästan tre och en halv månad, blev det så dags för etapp 4 på Munkastigen. Detta var enligt informationen den längsta och också en krävande sträcka så jag funderade hur det skulle gå då vi alla var rätt muck efter
etapp 3.
Väderleksrapporterna de senaste dagarna hade gått från halvklart och uppehåll till småregn från före lunch och resten av dagen så skaljackor, regnbyxor mm förbereddes.
Efter att ha rangerat bilarna (ställt en vid målet) startade vi från Ramundeboda klosterruin i soligt septemberväder.
Vi vandrade på i bra tempo på grusväg och lättgådda stigar.
Här går sonen, jag och Syss med våra snygga och sköna Osprey ryggsäckar. Alla tre har olika modeller utprovade för varje person och de sitter så bra. Sen är jag så nöjd över valet av färg på min och har samma färg på skaljacka och tröja, skadar ju
inte att matcha
Efter ett par timmar kom regnet och jackorna åkte på. Vi hoppades på att det inte skulle bli för mycket och ihållande så vi struntade i regnbyxor.
Vi gick vidare och stannade till vid Altarstenen, ett stort flyttblock där enligt sägnen munkarna stannade för att rasta och hålla andakt.
Syss och jag sjöng en sång och Sonen tog en cash innan vi gick vidare till rastplatsen vid Kråksjön där vi intog vår lunch. Några av oss hade kycklingwraps medan ett par åt Abbas fiskbullar direkt ur burken!
Påfyllda vandrade vi glatt vidare på Kråksjöåsen, en rullstensås som har kvar sin getryggsform. Vi vandrade i vacker natur på den led munkarna vandrat och som utgör gränsen mellan Närke och Västergötland, och därmed också den gamla gränsen mellan
Svesrs och Götars rike.
Nu går vi också i ett naturreservat och här letar vi efter den tretåade hackspetten som vi hörde.(eller var det en spillkråka?)
Jackorna åkte av och vi vandrade vidare i sol.
Det fanns stora mängder blåbär och lingon och vi mumsade medan vi gick.
Jackor på vid en ny skur som inte varade så länge och en paus för att fylla på med vatten, nötter och en godis behövdes, flera av oss började känna oss trötta och mitt knä värkte rejält.
Vi vandrade vidare bland kolbottnar och bär. När vi pausade för eftermiddagskaffe och Sonens goda kaka njöt vi av solen och välbehövlig vila. Men överlag var denna etapp mindre jobbig än förra (eller så är vi mer tränade.....)
Nu var det inte så många kilometer kvar men helt plötsligt fick jag en skärande smärta i mitt andra knä och det strålade upp i låret. Värst var det när stigen gick nedåt. Jag tog mig vidare och sonen ebjöd sig ta ryggsäcken för att avlasta.
Ett tag trodde jag att jag inte skulle kunna fortsätta men med mycket vilja och envishet gick jag de sista kilometrarna till målet för denna etapp: Gråmon.
Här övernattade och rastade munkarna på väg till Olshammar i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet. Den stenruin som finns sägs vara grunden till härbärget. Trötta tog vi bilen till starten och hämtade
upp den andra bilen.
Efter en skön dusch och kamning för att bli av med älgflugor som besvärat mig på vandringen njöt vi Håkans goda kräftsoppa och Syss äppelpaj innan det blev en tidig kväll
En härlig dag med bättre väder än väntat och som alltid trevligt sällskap. Vackrast denna gång var nog början av Kråksjöåsen.
Nästa etapp, Gråmon till Olshammar, är den sista att vandra. Sen tog sig munkarna med båt över till Vadstena, hur vi ska göra får vi fundera på.
