Väderleksrapporterna de senaste dagarna hade gått från halvklart och uppehåll till småregn från före lunch och resten av dagen så skaljackor, regnbyxor mm förbereddes. 

Efter att ha rangerat bilarna (ställt en vid målet) startade vi från Ramundeboda klosterruin i soligt septemberväder.

Vi vandrade på i bra tempo på grusväg och lättgådda stigar.

Efter ett par timmar kom regnet och jackorna åkte på. Vi hoppades på att det inte skulle bli för mycket och ihållande så vi struntade i regnbyxor.

Vi gick vidare och stannade till vid Altarstenen, ett stort flyttblock där enligt sägnen munkarna stannade för att rasta och hålla andakt.

Syss och jag sjöng en sång och Sonen tog en cash innan vi gick vidare till rastplatsen vid Kråksjön där vi intog vår lunch.  Några av oss hade kycklingwraps medan ett par åt Abbas fiskbullar direkt ur burken!

Påfyllda vandrade vi glatt vidare på Kråksjöåsen, en rullstensås som har kvar sin getryggsform. Vi vandrade i vacker natur på den led munkarna vandrat och som utgör gränsen mellan Närke och Västergötland, och därmed också den gamla gränsen mellan Svesrs och Götars rike.

Nu går vi också i ett naturreservat och här letar vi efter den tretåade hackspetten som vi hörde.(eller var det en spillkråka?)

Jackorna åkte av och vi vandrade vidare i sol.

Det fanns stora mängder blåbär och lingon och vi mumsade medan vi gick. 

Jackor på vid en ny skur som inte varade så länge och en paus för att fylla på med vatten, nötter och en godis behövdes, flera av oss började känna oss trötta och mitt knä värkte rejält.

Vi vandrade vidare bland kolbottnar och bär. När vi pausade för eftermiddagskaffe och Sonens goda kaka njöt vi av solen och välbehövlig vila. Men överlag var denna etapp mindre jobbig än förra (eller så är vi mer tränade.....)

Nu var det inte så många kilometer kvar men helt plötsligt fick jag en skärande smärta i mitt andra knä och det strålade upp i låret. Värst var det när stigen gick nedåt. Jag tog mig vidare och sonen ebjöd sig ta ryggsäcken för att avlasta. Ett tag trodde jag att jag inte skulle kunna fortsätta men med mycket vilja och envishet gick jag de sista kilometrarna till målet för denna etapp: Gråmon.

 Här övernattade och rastade munkarna på väg till Olshammar i slutet av 1400-talet och början av 1500-talet.  Den stenruin som finns sägs vara grunden till härbärget. Trötta tog vi bilen till starten och hämtade upp den andra bilen.

Efter en skön dusch och kamning för att bli av med älgflugor som besvärat mig på vandringen njöt vi Håkans goda kräftsoppa och Syss äppelpaj innan det blev en tidig kväll

En härlig dag med bättre väder än väntat och som alltid trevligt sällskap. Vackrast denna gång var nog början av Kråksjöåsen.

Nästa etapp, Gråmon till Olshammar, är den sista att vandra. Sen tog sig munkarna med båt över till Vadstena, hur vi ska göra får vi fundera på.